Helgumannen

Sommaren 1993 hade jag som vanligt åkt till stugan på Fårö. En skön semester låg framför mig. Både jag och Mia Lindqvist hade skrivit nya mer lugna och melodiska låtar som inte alls skulle passa i Twin Ryders, ett band som det var osäkert om det existerade längre. Jag och Mia hade gett kassettband till varandra med hemdemos av låtarna. Vi bestämde att Mia skulle komma till Fårö en vecka för att spela in låtarna i Studio BäBä som lägligt låg kappt femtio meter från stugan.

Syrran, Ulrika Bibb (hon hette Werkelin då), fanns också på plats på Fårö. Vi tre hade sjungit ihop förut och vi lät fantastiskt bra tillsammans tyckte jag. En inspelning från 1992 finns bevarad och finns i musikspelaren på den här sidan (de sju första låtarna). Att Ulrika dessutom var en bra basist passade perfekt. Mia kom tidigt en morgon och regnet strilade ned. Snart skingrades molnen och det blev en solig vecka på många sätt.

Vi hade nio låtar och sju dagar på oss. Men det var inget vi tänkte på. Vi gjorde en massa andra saker som att kolla på sevärdheter, åka till Visby och kolla på ett rockabillyband och vi hann dessutom med ett besök på ett tivoli. Rockabillybandet GoGetters kom från Västerås och Mia kände sångaren i bandet som dessutom var trummis som spelade stående. Vi träffade dem innan och vi bestämde oss för en liten extra show. När trummisen/sångaren gjorde en gest till mig skulle jag komma upp på scenen, mitt i en låt! Mitt i konserten och mitt i en låt gjorde han tecken, ta över här sa han och gav mig en trumpinne i taget så att takten kunde hållas vid liv under bytet. Väl bakom trummorna trummade jag på varvid sångaren fortsatte att sjunga och gick ut en vända bland publiken. För några minuter var jag trummis i ett rockabillyband och publiken var lika överraskad som jag när det hela var över på ett par minuter.

Studio BäBä hade sexton kanaler. Där fanns ett trumset, en elgitarr, ett antal akustiska gitarrer, diverse rytminstrument, en sitar och en Korg M1, en synth med säkert tusen olika ljud varvid nästan alla var helt oanvändbara för de här låtarna som hade en akustisk och varm prägel. I brist på annat så hittade vi i alla fall ett pianoljud och ett cembaloljud som Mia använde vid inspelningarna.

Veckan blev den bästa jag var med om i den lilla studion. Arbetet fungerade helt fantastiskt och alla agerade såväl ljudtekniker, arrangörer som producenter. Det enda man skulle önska så här i efterhand är att vi skulle haft en vecka till för att finslipa sången på vissa låtar. Ett riktigt piano hade också suttit fint. Inspelningarna gick till så att vi började med två slaskspår (som senare raderades) med låten framförd med enkelt komp på en kanal samt trummaskin på den andra. Sen la vi på instrumenten ett och ett, ett tidskrävande arbete. Sist av allt spelade vi in sången. När vi spelat in alla nio låtar föreslog Mia att vi skulle skriva en låt tillsammans. Vi satte oss ner, hon med keyboard och jag med gitarr. En kvart senare var Helgumannen klar och vi hade tio låtar. Den blev den sista låten vi spelade in. Sista dagen använde vi till att göra en snabb första mix av låtarna för att sedan komma tillbaka och göra en slutmix.

Slutmixen gjorde vi i november då vi samtidigt passade på att lägga på lite saxofon (som Mia nyligen köpt), en riktig orgel på några låtar samt någon enstaka förbättring av sången. Vi hade gjort anteckningar om vad vi ville ändra som lite mer gitarr här, lite mer sång där och så vidare. Det låter enkelt, och det är det idag med digital utrustning som minns alla inställningar. Här var det som att börja med ett blankt papper igen. Varje kanal hade oändliga inställningsmöjligheter, så vi fick lyssna oss fram tills vi var nöjda. Sen la vi ner mycket jobb på låtordningen när vi överförde resultatet till kassettband vi gav bort till vänner. Här har jag använt originalinspelningen som jag överfört från DAT-band till datorn där jag mastrat med LogicPro X.

Resultatet är jag fortfarande mycket stolt över efter så många år. Jag håller fullständigt med vad Mia skrev efter att ha läst utkastet till det här: "Jag håller med om att veckan var fantastisk. Nästan magisk! Jag fattar inte att vi hann med så mycket på så kort tid. Och Helgumannen som vi skapade på plats + spelade in... Otroligt egentligen...". Det är också imponerande att inspelningarna blev de klart bästa både låtmässigt och ljudmässigt som jag var med att spela in i den lilla studion.

När vi var klara köpte vi lite hippiekläder och åkte till Helgumannen och min och Ullis pappa tog en massa bilder samt även några bilder utanför studion. Sen skulle vi ju heta nåt också. Eftersom vi var ett rent studioband så fick det helt enkelt bli Studio BäBä Sång och Instrumentalensemble. När slutmixen var klar kopierade jag några kassetter till oss själva och troligen till lite vänner. Ett av banden skickade jag till en musiktidning som recenserade demoband. Man gjorde en riktigt positiv recension av vårat band vill jag minnas, där den enda kritiken var att vi blandade låtar på svenska och engelska. Vi hade planer på att spela ute tillsammans, men det blev tyvärr inte av, inte med de här låtarna och i den här konstellationen. Vi tre fortsatte sedan att spela i Overthose, men det var en helt annan historia.

Men storyn slutar inte här. Jag har lyssnat ganska mycket på de här inspelningarna genom åren och alltid saknat känslan vi hade när vi spelade upp resultatet i studion genom de stora JBL-högtalarna. Närvarokänslan var total och ljudet fantastiskt. När man spelade upp resultatet på de kassettband vi gjorde lät det platt och torrt. Jag har mastrat de här inspelningarna en handfull gånger. 2021, 28 år efter inspelningarna gjordes, är jag äntligen nöjd. Att mastra innebär förenklat att man justerar bas, diskant och allt däremellan. Sen komprimerar man ljudet vilket lyfter upp svaga partier och försvagar starka partier. På de flesta låtarna har jag även lagt på lite efterklang. Sen kör man allt genom en limiter som tar bort de värsta transienterna så man kan öka ljudvolymen. Sen gäller det att se till att alla låtar upplevs ha samma ljudvolym. Själva balansen mellan instrumenten kan man tyvärr inte ändra då jag inte har tillgång till de separerade sexton kanalerna. Det har varit ett svårt jobb att få till allt och allt går som sagt inte att fixa, men nu upplever jag samma känsla som när vi lyssnade där i studion 1993. Ljudet blev förvånansvärt bra!

Av Micke Werkelin

Studio BäBä Sång och Instrumentalensemble:
Mia Lindqvist: Sång, Korg M1 keyboard och saxofon.
Ulrika Bibb: Sång, bakgrundssång och Kramer Ferrington halvakustisk bas.
Micke Werkelin: Sång, Wesper trummor, Fender Stratocaster elgitarr kopplad till en Music Man 410, nylonsträngad Alhambra gitarr och Ibanez stålsträngad, sitar, Korg BX3 orgel kopplad till en Leslie 122, diverse skrammel.
Inspelat i Studio BäBä på Fårö en vecka i Juli 1993 samt lite pålägg och mixning 11-12 november 1993 (utom Bring Me Together som är mixad 7:e juli 1995 på grund av ofrivillig radering).

1. Bring Me Together (Lindqvist). Den här låten var helt ny och den enda jag inte hört förut, och vilken låt! Det händer så mycket kul i låten vilket gjorde att det tog några tagningar innan trummorna, som var det första vi la på, satt ordentligt. Om man klickar på textlänken så ser man fusklappen jag hade när jag skulle spela trummor. Jag är en mycket medelmåttig gitarrist och lyckas här få till ett av de bästa gitarrsolona jag någonsin presterat! Mia och Ullis sjunger perfekt i refrängerna. I november la Mia på en saxofon som hörs här och var, främst i slutet.

Mia: Sång, piano, saxofon. Ullis: Sång, bas. Micke: Trummor, elgitarrer.

Klicka här för text

2. Söndag morgon (Werkelin). Den här låten är helt klart inspirerad av Bo Kaspers Orkesters första skiva som just hade kommit ut. Den skulle egentligen heta lördag morgon men jag ändrade det till söndag då det lät bättre. Ullis sång passade perfekt i den här ganska coola låten. Hur jag lyckades få till det där gitarrsolot på min akustiska Alhambra är en gåta! Texten beskriver ett av vardagens mysterier! Mia spelar saxofon igen.

Mia: Saxofon. Ullis: Sång, bas. Micke: Trummor, akustiska gitarrer, bongos, gurka (güiro), sandpapper.

Klicka här för text

3. Jag sticker härifrån nu (Werkelin). Mina låtar här är helt klart påverkade av olycklig kärlek och lite 30-årskris, en perfekt kombination när man ska skriva låtar! Jag gjorde i alla fall som jag sa och flyttade från Lidingö drygt ett år senare, precis som i texten! En ganska fin poplåt som lyfter med härlig trestämmig sång i slutet!

Mia: Sång. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, el- och akustiska gitarrer, tamburin.

Klicka här för text

4. Lånat en roddbåt (Werkelin). En drömsk melodi och text som jag tycker är ganska stämningsfull med snygg trestämmig sång igen. Orgeln la jag på i november och jag minns att tjejerna sa åt mig att spela lugnt och inte flippa ur. Det räddade nog hela låten! På de här inspelningarna spelar jag trummor med borstar för första gången vilket ger ett coolt sound.

Mia: Sång. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, el- och akustisk gitarr, orgel.

Klicka här för text

5. Ge mig svar nu (Werkelin). En poppig låt igen som har en del roliga tonartsbyten. Mia att spelar ett snyggt pianosolo. Mias andrastämma sitter perfekt igenom hela låten. Inför slutmixen minns jag att vi skruvade ned elgitarren och skruvade upp den akustiska gitarren vilket gav ett luftigt sound. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag aldrig skrivit så många låtar som just det här året 1993. Många av dem tycker jag är de bästa jag gjort.

Mia: Sång, piano. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång trummor, el- och akustisk gitarr, tamburin.

Klicka här för text

6. Tankegångar (Lindqvist). Mia hade skickat den här låten på en kassett till mig och jag gillar låten och texten som beskriver lite av vardagens mysterier (igen!). Stämningsfullt med Mia på sång som är inspelad med så kallad double tracking, två sångpålägg på varandra. Låten avslutas inte som brukligt med grundackordet och det bildar oavsiktligt till en perfekt övergång till nästa låt.

Mia: Sång, piano. Ullis: Bas. Micke: Trummor, akustiska gitarrer, orgel.

7. Kom tillbaks till mig (Werkelin). Synd att jag sjunger lite falskt på den här låten. Jag tycker att det här är en av mina bästa låtar och tycker inspelningen i övrigt är nära nog perfekt. Snygg cembalo av Mia på M1:an. Jag får fortfarande gåshud när syrran kommer in på bakgrundssång i den andra refrängen. E-strängen på gitarren fick stämmas ned till ett D för solot om jag minns rätt.

Mia: Sång, cembalo. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, el- och akustiska gitarrer.

Klicka här för text

8. The Prisoner (Lindqvist). Mia var inte nöjd med versionen vi gjorde med Twin Ryders, så vi spelade in den igen. Och visst blev den bättre! Den trestämmiga sången i refrängen sitter perfekt! Första delen av gitarrsolot är avsiktligt likadant som orgelsolot med Twin Ryders som i sin tur helt oavsiktligt påminner mycket om solot i låten Reality med Soft Force. Solot skulle egentligen vara på orgel, men orgeln var inte på plats förrän vid slutmixen och det fick vara som det var.

Mia: Sång, piano. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, elgitarrer.

Klicka här för text

9. Nöjesprofilen (Werkelin). Problemet med att skriva texter om aktuella personer är att låten får begränsad hållbarhet. Men några kanske kommer ihåg obducenten, lasermannen, nöjesprofilen och Christer P? Här kom den äkta indiska sitaren till användning! Det är svårt att göra roliga texter, men den här är i alla fall lite kul. Här låter det som double tracking på min sång. I slutet av låten hörs en röst säga "nu ska det nog gå" på klingande östgötska. Jag hade tidigare spelat in en speleman i studion, Karl-Gösta från Motala, en vän till mina föräldrar. Band till 16-kanalaren var dyra så när vi återanvände bandet blev den här passande kommentaren kvar.

Mia: Sång. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, elgitarrer, sitar.

Klicka här för text

10. Helgumannen (Lindqvist-Werkelin). Jag och Mia bestämde oss för att skriva en låt tillsammans. Det är enda gången jag verkligen suttit med någon och gemensamt skapat både text och musik. Det gick med ett rasande tempo. Mia satte igång och jag fick hejda henne så att jag skulle få med lite melodi också. I princip skrev hon själva låten och jag gjorde sticket och introt. Texten skrev vi helt tillsammans efter att ha besökt fiskeläget Helgumannen på Fårö. Låten var den sista vi spelade in och avslutar på ett fint sätt de här inspelningarna.

Mia: Sång, piano. Ullis: Sång, bas. Micke: Sång, trummor, akustiska gitarrer.