Livet på landet del 9: Muren

Det sista stora byggprojektet jag gjorde vid Lilla Mickelgårds var att bygga en mur mot vägen. Stängslet som satt där var rostigt och fult. Det var ju en stor tomt, så muren som skulle byggas av betonghålsten, skulle bli 80 meter lång. 80 meter är mycket. Jag skulle behöva ungefär 800 betonghålsten och varje sten väger ca 15 kg. Jag behövde alltså ett lass med ungefär 12 ton hålsten. Inget att ta i bakluckan med andra ord. Jag gjorde en beställning och fick leverans från en kille i Othem som sålde sten till bra pris. Inte nog med det. Det skulle gjutas en sockel. En 80 meter lång sockel. Och om inte det var nog så skulle den grävas ned till frostfritt djup, vilket är ungefär 30 cm på Gotland. Man gräver inte så lång sträcka för hand. Inte jag i alla fall.

Som tur var hade jag Christer på jobbet. Han hade köpt en tomt i närheten där han tänkt bygga ett hus, Den första investering han gjorde var att köpa en gammal grävmaskin för att kunna göra markarbeten på tomten. Christer ställde villigt upp mot en överenskommen ersättning. Grävmaskinen läckte hydraulolja överallt, men den verkade fungera. Han kom en lördagskväll. Varför det blev en lördagskväll kommer jag inte ihåg, men så var det i alla fall. I grannhuset satt Ture och Gullan och såg på Bingolotto. De hade hällt upp varsin lördagswhisky och hade det mysigt. Christer körde fram mot den norra änden av tomten, närmast Ture och Gullans hus. Har du kollat om det finns några elledningar här, frågade Christer? Ingen fara, Mia har ringt GEAB (Gotlands dotterbolag till Vattenfall) och elledningarna ska ligga på 60 centimeters djup, vi ska bara ner till hälften. Christer gick in i grävmaskinen, oljan sprutade och han måttade för att ta det första grävtaget. Skopan gick ned i jorden, jag kollade mot Ture och Gullans hus, det blixtrade till och deras hus blev kolmörkt! Men vad hände? Jag tittade ned mot skopan och fick se en avgrävd elkabel!

Jag sprang in till Ture och Gullan och berättade vad som hänt och Mia tog dem in i vårt hus så att de fick se klart på Bingolotto. För grannfridens skull fick de kaffe och varsin whisky. Goda råd var dyra, vad gör vi nu? Jag ringde GEAB som skickade ut några jourkillar. Jag skämdes som en hund när de dök upp. De var i alla fall jättetrevliga och en av gubbarna var farsa till en annan arbetskamrat som också hette Christer. De fixade till felet redan samma kväll och arbetet kunde gå vidare och Ture och Gullan kunde gå hem. Jag var länge orolig för att få en saftig räkning för incidenten, men den dök aldrig upp. Det var ganska tydligt att man tog på sig skulden då elkabeln låg mer eller mindre i marknivå. Någon hade fuskat för väldigt länge sen! Christer grävde klart och jag fick hjälp av en bekant att gjuta sockeln. Det var åtskilliga mängder betong vi blandade i den gamla italienska betongblandaren som tillhört min morfar en gång i tiden. Efter en lång sommar var muren klar. Det var meningen att jag skulle putsa den, men det blev aldrig av. Som minne av det tunga jobbet svullnade mina knän och såg ut som ballonger, men det var det värt!