Livet på landet del 7: Tillbygge med isolering

Snart kom Axel till världen och kanske skulle det bli ett syskon till i en snar framtid. 1997 kom vi på den geniala idén att bygga till huset. Ja, vi slog på ordentligt och började bygga till huset åt två håll, samtidigt! Trapphuset på husets baksida, som var helt oisolerat, behövde byggas om, eller rättare sagt bytas ut. Sen hade Mia kommit på idén att göra huset mer eller mindre symmetriskt med en ny ”flygel”. Jag var skeptisk först men ändrade mig när jag gjort ett fotomontage som visade hur resultatet skulle bli. Vi hade god hjälp med bygget av farsan, men så mycket som möjligt gjorde vi själva. Farsan, som var en envis bondson, gillade att kämpa och göra allt själv. Han ville vi skulle gräva grunderna för hand. Jag satte ned spaden och det var stenhård lerjord! Nej, vi tar hit en grävmaskin, sa jag. Sagt och gjort. En toppmodern grävare beställdes och grunderna var perfekt grävda på några timmar. Likadant gjorde vi med betongen till grunden. Vi beställde en betongbil och det gick fort och smidigt. Det blev till att bo mitt i en byggarbetsplats i mer än ett år. Jag kan rekommendera alla som vill sätta sitt förhållande på hårdtest att göra detsamma. Ett stort plus är om man har småbarn också! Första året fick vi upp hela stommen med tak. Ytterväggarna var en konstruktion med gips som sedan skulle kläs med isolering och nät för att sedan putsas. Vi hann bara få på gipset innan vintern slog till.

Det gick åt massor av isolering, främst invändigt, och isolering är dyrt. Därför hade vi gjort offertförfrågan till ett antal olika byggvaruhus och om jag minns rätt var det typ 70% rabatt om man beställde allt på en gång. Det gjorde vi och en långtradare dök upp direkt från Gullfiber. Mia var hemma och lyckades hitta en granne med traktor som hjälpte till att lasta av. Uthusen fylldes med isolering, men den tog så mycket plats att allt inte fick plats. Isoleringen till fasaden, som var hårda så kallade fasadskivor, fick ligga ute på tomten på träpall.

Det var vinter och det skulle bli snöstorm. På kvällen gick jag ut och säkrade fast presenningen över isoleringen då vi bodde ganska utsatt med åkrar på både fram och baksidan av tomten. När vi vaknade nästa morgon var det ett full snöstorm. Jag gick ner och tittade ut mot isoleringen, men kunde inte se nåt på grund av kraftigt snödrev. Jag klädde på mig och gick ut och fick en chock. Inte ens hälften av den dyrbara isoleringen låg kvar på pallarna! Det blåste ut mot vägen så jag gick dit och hittade ett tiotal isoleringsskivor prydligt staplade vid vårat staket. Uppenbarligen hade de legat över vägen när morgontidningen kördes ut varvid det omtänksamma tidningsbudet staplat dem. Vart resten av isoleringen tagit vägen kunde man inte se på grund av vädret. När vädret bedarrat kunde vi gå och hämta hem våra isoleringsskivor som låg utspridda på en åker, en del så långt som 150 meter från huset! Det blev ett omfattande bärgningsarbete, många isoleringsskivor var kantstötta och en del hade gått av på mitten. När bärgningsarbetet slutförts, säkrades isoleringen bättre och ingen ny olycka skedde. Följande sommar kunde isoleringen monteras och att vissa gått itu gjorde ingenting. Det skulle ju ändå komma puts på fasaden, ett av de få jobb vi inte gjorde själva. I oktober kom Erik till världen och vi var fullkomligt slutkörda. Men så här efteråt måste jag säga att huset blev en fullträff. Problemet var bara att vi inte kände det så just då.