Farsan var otroligt intresserad av växter. Hemma hade han herbarium med torkade växter och han kunde ta mig sjutton namnet på varenda växt, även ute i naturen. Inte nog med det, han visste också vad de hette på latin. Så, vad lärde jag mig av detta? Ingenting! Jag kunde på kanske skilja på en tulpan och en ros, inte mer. Jag var fullkomligt ointresserad. Inga bra förutsättningar när man flyttar till landet. Det var juli och Mia skulle fylla år. Jag hade bestämt mig för att ge henne ett minne som skulle bestå. Vi hade ju ett eget hus och en jättetomt. Jag borde kunna komma på något som saknades och som hon skulle kunna ha glädje av i många år. Jag gick runt och kollade. Vi hade massor av gamla fruktträd på den stora tomten. Det fanns något som såg ut som ett körsbärsträd (fåglarna hann alltid käka upp bären innan vi hann plocka ett endaste moget bär) och på alla andra träd satt det små ovala frukter, långt ifrån mogna. Vilken konstig trädgård, bara päronträd! Jag bestämde mig därför för att köpa ett äppelträd till Mia. Genialiskt! Födelsedagen kom, trädet överlämnades och planterades. Mia blev glad. Det blev höst och de tidigare ovala frukterna växte till sig. Men, vad hände? Obegripligt! Päronen hade förvandlats till äpplen! Mia fick i alla fall ett eget äppelträd! Man ska inte jämföra äpplen och päron säger man. Det är nog sant, men först måste man kanske lära sig att se skillnad på dom!