Livet på landet del 2: Septitanken

Det hela gick mycket snabbt. Jag träffade Mia på Lidingö, midsommarafton 1994. Vi flyttade snabbt ihop och redan ett halvår senare gick flyttlasset till Fårö. Där slog vi läger i min stuga. Jag friade, Mia sa ja, vi hittade ett hus i Väskinde, flyttade dit och i Mias mage började det hända saker, något som senare skulle bli Axel. Det blev bröllop den 20 maj 1995 och folk kom från när och fjärran. Mias närmaste släkt kom från Boden så de fick husera i vårat nyinförskaffade hus. Huset var som ett paradis med en tomt på 8000 kvadratmeter 1,2 mil norr om Visby. Bröllopet blev jättelyckat, Mia sa ja, jag sa ja och några dagar senare hade alla gäster gett sig av. Vi var äntligen ensamma i detta paradis!

Det är stopp i toaletten, sa Mia. Det hör till saken att det varit problem med förorenat dricksvatten i den borrade brunnen. Den förre ägaren hade satt dit en septitank på tre kubikmeter kopplad till toaletten. Det verkade dock inte ha hjälpt. När vi tog vattenprov i samband med husköpet var dricksvattnet otjänligt. Brunnsborraren som tog vattenprovet sa dock att det var ganska lätt att åtgärda då man såg hur det rann ned ytvatten i brunnen. Vi chansade, prutade på huset med drygt samma belopp som det skulle kosta att åtgärda problemet och slog till. Brunnsborraren kom dit och blåste ren brunnen med tryckluft varvid X antal döda råttor flög upp ur brunnen vilket ledde till chockklorering och brunnen tätades så att inte nytt ytvatten och råttor skulle kunna komma ned igen. Efter ett tag togs nya prover och vattnet var helt utan anmärkning. Den förre ägaren hade nämnt att larmet till septitanken inte fungerade, så man fick hålla koll.

Nu var det alltså stopp i denna toalett. Jag fick det fina uppdraget att gå ut och kolla septitanken som låg nedgrävd ungefär tio meter från huset. Kanske hade den blivit full då det varit väldigt många gäster i huset. Först lyfte jag det tunga betonglocket. Där under stack det upp ett rör från tanken med ett stort lock, liknande ett lock på en jeepdunk fast i mycket större format. Jag fällde upp spärren till locket försiktigt. Inget hände. Jag öppnade locket och det kom ett märkligt pysande ljud följt av en paus. Jag blev givetvis nyfiken och tittade ned mot röret. Då kom det en stor kaskad med äckligt bajsvatten som sprutade rakt upp i mitt ansikte! Panik! Jag sprang snabbt in mot duschen med munnen tillknäppt och möttes av en hysteriskt skrattande Mia… Jag kan lova att det där locket öppnades med stor försiktighet under resten av de tolv år vi bodde i huset!