Livet på landet del 1: Flytt och kattvakt

Vi höll på att lasta den hyrda flyttbilen på Lidingö. Det började bli väldigt ont om tid för att hinna till Gotlandsbåten. Vänner strömmade till för att hjälpa oss. Det var den 23 december 1994, dagen innan julafton. När flyttbilen var fullproppad kom ett par vi kände lite vagt och frågade om vi inte kunde ta med deras katt? De skulle bygga ett hus och behövde några som tog hand om deras katt Felix under tiden. Vi var stressade och hade varken ork eller tid att argumentera. Vi slängde in Felix i flyttbilen bland flyttkartongerna och drog iväg med gaspedalen hårt pressad mot durken. När vi kom till Nynäshamn var man precis på väg att fälla upp bilrampen när vi kom instormande. Flyttbilen hamnade alldeles innanför rampen och båten hade redan lagt ut när vi gick mot lyxhytten vi hade bokat, den enda på båten. Det var vi värda! Där sov vi gott, så gott att vi försov oss följande morgon. Vi vaknade av att man ropade i högtalarna och snart förstod vi varför. Vår flyttbil stod i vägen för alla som skulle av. Det var många sura miner när vi kom ned på bildäck. Felix följde med till Fårö där vi passade på att förlova oss på julafton. Vi flyttade till Lilla Mickelgårds i Väskinde den första april. När vi flyttade in i huset hade vi två egna röda katter, Isper och Alfasud. Felix var en svart hankatt av den större sorten. Efter ett par veckor i det nya huset sprang Alfasud bort i samband med att brunnsborraren blåste rent brunnen med tryckluft. Vi såg honom aldrig mer. När det gått några månader blev det allt mer uppenbart att Felix husse och matte inte var intresserade att få tillbaka honom. De svarade varken på brev eller telefon. Till råga på eländet så hade han blivit allt mer odräglig. Det var någon slags maktkamp mellan Isper och Felix och det blev alltmer tydligt vem som bestämde. Felix var borta veckovis och kom tillbaka lortig och äcklig, stannade ett par dar, och stack sen iväg ytterligare någon vecka. Han hade dessutom ätit upp våra fina ekorrar som bodde utanför huset!

Vi hade sett att Felix var mycket intresserad av de nyinförskaffad hönsen och den ståtliga tuppen, men tänkte inte så mycket mer på det. En morgon gick jag som vanligt ned för att duscha. Felix var hemma över natten, och när jag kom ned på nedervåningen luktade det pyton. Felix var dålig i magen och hade visserligen gått på kattlådan, men lyckats trampa i "det" och satt tydliga illaluktande spår i hela nedervåningen. Jag gjorde rent efter honom och hoppade in i duschen. Jag hade kvällen innan lagt fram finkläder i badrummet då jag skulle ut efter jobbet med mina nya arbetskamrater på Ericsson i Visby. När jag duschat och skulle sätta på mig kläderna märkte jag att de var blöta. Kattfan hade pissat på kläderna. Jag blev vansinnig på katten och kastade ut honom. Som hämnd gick kattfan och bet ihjäl tuppen! Jag har givetvis inga som helst bevis för att det var han som gjorde det, men någon hade gjort det så jag intalade mig det var han. Vem annars kunde det vara? Alfasud hade ju sprungit bort och Isper var inne i huset och sov. Felix dagar var räknade och jag sörjde inte när han försvann i katthimlen! En ny nästan lika vacker tupp införskaffades. Dessutom skaffade vi ytterligare tre unghönor. Redan första dagen gick det snett. Jag skulle hälla mat över stängslet i hönsgården. Tuppen blev livrädd och flög över stängslet! Sen var tuppen hysterisk och blev inte lugnare av att jag försökte jaga in honom. Han försvann in på grannens tomt, sen till nästa granne, nästnästa granne och ytterligare ett hus längre bort. Där försvann tuppen ner i ett dike, och sen dess såg vi inte röken av honom! Ingen bra start för stadsborna på landet.